Free your mind from worries

 
Tankar. Jag är verkligen en tänkare och den här veckan har min hjärna fått jobbat lite extra. Jag tror jag har hamnat i någon slags ålderskris, det låter ju helt knäppt när man är 17 år men så ligger landet. Vi har läst en bok i min dramaklass där budskapet är bland annat att man inte ser dom där små sakerna i livet, förrän det är för sent. Det finns så mycket man tar för givet och inte uppskattar, och ibland måste man vara ifrån det för att inse att man har allt man behöver omkring sig. Jag har tänk tillbaka väldigt mycket på min barndom, mellanstadieperioden och högstadieperioden den här veckan och det är så mycket som jag saknar med det, allt vara 5 år och bekymmerslös och ha min mamma och pappa hålla mig i handen till dagis till att vara 13 och åka runt i norge och vira toapapper runt parkeringen med mitt gamla handbollslag, för att bara nämna en av alla tusen saker. Jag antar att jag är rädd för att växa upp, för att bli gammal, för att allt ska bli så seriöst, seriösare vad det är nu. Jag är så glad att jag har det här extra året, ett år till av skola. För hur mycket man än klagar på skolan och vill ta studenten så vet jag att jag kommer sakna det SÅ mycket. Alla kommer flytta och börja nya kapitel i sina liv och dom där små stunderna man tog för givet kommer förändras till saker man uppskattar till tusen, som att ha möjligheten att följa med varandra hem och bara prata bort en hel eftermiddag efter skolan till exempel. Av att va här har fått mig att öppna ögonen för dom där små sakerna hemma som jag aldrig la märke till, och det har också fått mig att öppna ögonen för allt här. Jag har snart varit här i tre månader och det börjar slå mig att en dag måste jag lämna allt här, allt jag har byggt upp och alla mina vänner. Det känns långt bort nu men tiden flyger iväg. Det är en stress ibland att försöka ställa båda fötterna här men ändå va kvar i Sverige, att leva två liv. Det är ju inte två liv men det känns så, detta är så annorlunda och långt bort från mitt normala liv. Tre månader av mitt år har snart gått och jag kan inte förstå det, att jag är mitt uppe i min dröm. I många situationer har jag känt att jag inte har varit mig själv här borta, att det finns mycket jag har kunnat göra annorlunda, men det ligger i mina händer att vända på dom sakerna resterande månaderna. Idag innan skolan gick jag till biblioteket där alla kristna samlas varje fredagsmorgon och dom pratade om att sluta oroa sig över saker, det är något jag behöver göra. Sluta tänka så mycket och sluta oroa mig för allt och bara glida med och njuta av resan, det gjorde jag idag och ikväll. Idag öppnade jag mina ögon och noterade alla dom där små sakerna. Hade en grym kväll med härliga vänner på football matchen och avslutade kvällen på Hometown med familj och gott folk. Sånnahär kvällar får mig verkligen att känna hur jobbigt (Såklart underbart att träffa alla hemma och äta bregott och sova i sin säng igen) det kommer bli att lämna allt det här, lämna sin dröm och gå tillbaka till verkligheten. Ta vara på det ni har för det varar inte för evigt, öppna ögonen för dom små sakerna i livet och njut av livet, det är fantastiskt. 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

KÄRASTE SÅ MYCKET FINA INSIKTER DU HAR FÅTT,

2012-10-13 @ 11:08:11
Postat av: Lina AAaaaaaaaaaaaA

alltså åh jag håller med så himla mycket! Har världens ålderskris och ångest över att ta studenten haha!

2012-10-13 @ 17:45:02
Postat av: moster Mia

Hej Johanna!
Det är inte fel att ta ett varv och fundera ibland. Det verkar som du har ringat in det viktigaste - och inte alltid så enkla - att "fånga dagen" och leva i nuet. Då kan man ju inte oroa sig så mycket heller, det är ju verkligen slitsamt - och ganska meningslöst. "Människor som inte tänker ordentligt, har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag" säger Nalle Phu. Han är ju också en klok person, som reflekterat en del. Han säger så här också : Om snöret inte håller, är det bara att försöka med ett annat snöre! Det känns bra tycker din "gamla" moster.
Puss o kram på Dig, goaste Johanna!

2012-10-15 @ 19:14:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0