.

Den här helgen har verkligen varit hur bra som helst, varit omringad av fantastiska människor och njutit av varenda sekund. Det är så svårt att beskriva hur det känns att åka hem snart, det är en miljon olika känslor. Samtidigt som jag inte kan beskriva hur underbart det ska bli att få krama om alla hemma (Flippar ur!!) så gör det ont i hjärtat när jag kollar på nedräknaren och allt har under 100 dagar kvar och att Graduation och slutet på det här bara är 116 dagar bort.

 

Jag har träffat världens goaste vänner här, vänner som får mig att skratta så magen krampar, som man kan prata med om allt, som smsar en när man inte har setts på två dagar och säger att dom saknar en jättemycket och att dom ska krama ihjäl en i skolan. Jag visste när jag åkte att detta äventyret har ett slut, men jag insåg nog inte hur mycket det skulle betyda för mig. När jag åker härifrån har jag ingen aning om när jag träffar dom igen, eller ens om jag träffar vissa av dom igen. Då går det inte att säga ''Ska krama dig till potatismos på måndag''. 

 

Därför känns varje dag viktigare och viktigare, alla småsaker blir plötsligt så stora och man det inte för givet längre. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det här är det bästa jag någonsin har gjort och jag ångrar det inte för en sekund. Jag försöker ta en dag i taget och njuta av den här möjligheten till max. Även om det är tufft får man inget annat än något positivt ur det i slutändan. Jag är så lycklig att jag har världens finaste människor omkring mig, både i USA och i Sverige. 

 

Det är så svårt att förstå att man är mitt i det just nu, när ens liv förändrades totalt på ett dygn. Därför kommer det va så sjukt hur fort det kommer ändras totalt igen på bara några timmar. Allt detta känns som en stor dröm. 181 dagar i USA. 3 dagar till ett halvår. The sunshine state med mina älsklingar om 68. 82 dagar till Prom. 95 dagar till Senior trip. 116 ynka dagar till jag slänger hatten i luften och skriker ''I made it''.