.

Livet är inte alltid rättvist, livet är inte alltid lätt och livet är inte en regnbåge alla gånger. Men att leva är nog faktiskt det finaste som finns, att vakna upp varje morgon och få en ny chans.

 

Jag känner verkligen hur mycket jag har mognat i mig själv sen jag flyttade till USA, hur mycket jag faktiskt har växt och stärkts även om jag ibland känner mig liten som en myra här på andra sidan Atlanten. Dom här fem månaderna har fått mig att öppna ögonen, både för stort och smått, och framför allt fått mig att uppskatta saker på ett helt annat sätt. När jag va hemma så var allt bara vardag, allt fanns där och jag behandlade det som att det alltid skulle finnas där. Men inget varar förevigt, och detta utbytesåret är inget undantag. Därför är det så viktigt att stanna upp ibland och tänka på allt man har, allt från smått till stort.

 

Det är svårt att inse att man är mitt uppe i det ibland, det man gick och tänkte på och längtade efter så länge. Allt det där man läste på bloggar, allt som var en dröm och allt som kändes så overkligt. Det blev inte som jag hade föreställt mig men det är det som är det charmiga, för det här är inte ''Karin i Texas'' äventyr, det är mitt och det är mitt år. Det tycker jag ni framtida utbytesstudenter ska tänka på, läs er inte blinda på andras bloggar, jämför er inte (Vilket är lättare sagt än gjort), för det kommer inte bli som deras, det är ju ditt äventyr och det är det som är det bästa. Att åka hit är det bästa jag har gjort, det tuffaste, roligaste och mest givande.

 

Det kan också vara väldigt känslomässigt förvirrande i vissa stunder då man ena dagen tycker allt äger medans man i nästa stund gråter över att man inte kan köpa svenska prinskorvar här haha, nä man att man inte kan gå ner och krama sina föräldrar godnatt till exempel. Något som jag tog för givet hemma. Men när jag är tillbaka i Sverige så vet jag att jag kommer ha hemlängtan åt andra hållet. Det är två helt olika typer av hemlängtan. Jag vet att Sverige finns kvar, mitt rum, svensk mat och alla mina nära och kära och det är en tröst och trygghet när man är ledsen. Det här är bara tillfälligt, det visste jag innan jag åkte men jag tror inte riktigt att jag såg innebörden av det då. Jag har byggt upp ett helt nytt liv här, med nya rutiner, ny vardag, nya vänner och ny familj och jag förstod nog inte att det skulle betyda så mycket för mig som det faktiskt gör. Dom kommer alltid ha en enorm plats i mitt hjärta.

 

Jag kollar tillbaka på mina första månader här med ett stort leende på läpparna, vilken lång väg jag har kommit sen jag satte mig på planet på Landvetter den 24 juli. Jag ser också alla dom där fina småsakerna här nu och uppskattar dom medans jag har dom, för det är så lätt att bara ta allt för givet när det finns där hela tiden. 10 månader kändes som en evighet när jag kom hit men 5 av dom är redan borta och jag har knappt hunnit blinka, det går så fort! Dom sista månaderna här är jag supertaggad på, jag har så otroligt mycket kul att se fram emot och jag ska njuta av varje stund. När jag kommer hem börjar ett nytt kapitel i mitt liv med nya drömmar och upplevelser, men det tar vi då! Nu ska jag lägga mig med ett stort leende på läpparna, Happy friday!