.

Det är så mycket blandade känslor inför utbytesåret, det krashar inombords och det har inte ens gått upp för mig ordentligt att jag ska åka! Vissa dagar vill man inget hellre än att sätta sig på första bästa plan och bara leva i drömmen, det finns i och för sig ingen dag jag inte känner att jag vill åka. Däremot finns det stunder, till exempel, när man ligger och pratar med sin bästa vän och skrattar sig till söms åt sjuka internskämt, ligger och fiser som grottmänniskor med mamma, umgås med min goa släkt, träffar mina älskade vänner, bryter ut i gapskratt eller bara sitter och pratar timmevis, då slår det en ''vad tänker jag med, hur ska jag klara mig utan dom här, jag lämnar det enda som betyder något för mig''. Men hey! Det är en otrolig möjlighet, och jag är såå tacksam att jag har fått chansen att göra det här, jag tänker göra det till ett grymt år, växa och ha jäkligt kul. Det kommer antagligen gå otroligt fort, och innan jag vet ordet av det så sitter jag här med mina crazy banana friends igen!